Lite vardag v 4 o 5

Hej på er!
Vill bara berätta att Sylve o jag var på Klinterevyn igår. Den heter i år Nytt & Nött. Den var väldigt rolig i alla fall bättre än förra året.
På onsdag fm är det släktforskning och på kvällen dansar jag linedance. Det är tredje kursen jag går när det gäller linedance. Om ni inte testat så är det en trevlig form av dans o gympa. Man blir svettig och törstig och så är det härlig musik att dansa till.
Under v 5 skall vi vara hundvakt åt Pias o Fredriks hund Zmart. Då brukar vi bo på landet under den veckan för det är lite enklare med rastning mm. Hund nr 2, Cyra, skall vara på ett hundpensionat under den veckan. Pia, Fredrik och barnen skall åka till fjällen och åka skidor? Jag menar snö har vi ju gott om men inga skidbackar som de vill åka i. De brukar åka iväg varje år, det är nästan som man vill följa med. Det var ju några år sedan som vi, Karin o Stig, Svea o Tore och Pelle o Karin var iväg till fjällen.
Den 30:e januari skall vi till Ulla och gratulera henne på 70-årsdagen. Det skall bli trevligt.
Det var bara lite vardagligt från mig Inger o Sylve i Visby

Strandridaren Strömberg

Vid släktträffen berättade faster Inger lite om släkten och bland annat så har det visat sig att min pappas farmors mammas mammas (tror det var så) pappa, Lars Strömberg, var strandridare i Ljugarn.
Vid freden i Brömsebro 1645 lämnade Danmark Gotland till Sverige och efter det omorganiserades bland annat tullväsendet efter svenskt mönster. På Gotland innebar det att stränderna delades in i strandridaredistrikt. Strandridaren skulle bevaka stränderna och ta upp tull för det som infördes vid hamnarna och stränderna. Strandridare var en tulltjänsteman.
Vid hamnen i Ljugarn finns Strandridaregården bevarad och inredd efter vår släktings bouppteckning med inventarier med mera från Fornsalen.
Släktens strandridare var från Västergötland. Övrigt släkt på farfars sida är mest från Gotland, Öland och Småland. På farmors pappas sida är det bara Fårö som gäller och på hennes mammas sida är det Småland.
Så några riktiga gutar är vi inte vår släkt. Det lär visst krävas sju generationer bakåt för att bli godkänd. Undrar om det verkligen finns någon gotlänning som uppfyller det kravet? Vi bor ju trots allt på en ö som har bedrivit sjöfart och handel vida omkring i tusentals år och det är nog en hel del som har blivit kvar här istället för att återvända till sin hembygd.

Hälsningar från Kickan /Marie-Louise