Vid släktträffen berättade faster Inger lite om släkten och bland annat så har det visat sig att min pappas farmors mammas mammas (tror det var så) pappa, Lars Strömberg, var strandridare i Ljugarn.
Vid freden i Brömsebro 1645 lämnade Danmark Gotland till Sverige och efter det omorganiserades bland annat tullväsendet efter svenskt mönster. På Gotland innebar det att stränderna delades in i strandridaredistrikt. Strandridaren skulle bevaka stränderna och ta upp tull för det som infördes vid hamnarna och stränderna. Strandridare var en tulltjänsteman.
Vid hamnen i Ljugarn finns Strandridaregården bevarad och inredd efter vår släktings bouppteckning med inventarier med mera från Fornsalen.
Släktens strandridare var från Västergötland. Övrigt släkt på farfars sida är mest från Gotland, Öland och Småland. På farmors pappas sida är det bara Fårö som gäller och på hennes mammas sida är det Småland.
Så några riktiga gutar är vi inte vår släkt. Det lär visst krävas sju generationer bakåt för att bli godkänd. Undrar om det verkligen finns någon gotlänning som uppfyller det kravet? Vi bor ju trots allt på en ö som har bedrivit sjöfart och handel vida omkring i tusentals år och det är nog en hel del som har blivit kvar här istället för att återvända till sin hembygd.
Vid freden i Brömsebro 1645 lämnade Danmark Gotland till Sverige och efter det omorganiserades bland annat tullväsendet efter svenskt mönster. På Gotland innebar det att stränderna delades in i strandridaredistrikt. Strandridaren skulle bevaka stränderna och ta upp tull för det som infördes vid hamnarna och stränderna. Strandridare var en tulltjänsteman.
Vid hamnen i Ljugarn finns Strandridaregården bevarad och inredd efter vår släktings bouppteckning med inventarier med mera från Fornsalen.
Släktens strandridare var från Västergötland. Övrigt släkt på farfars sida är mest från Gotland, Öland och Småland. På farmors pappas sida är det bara Fårö som gäller och på hennes mammas sida är det Småland.
Så några riktiga gutar är vi inte vår släkt. Det lär visst krävas sju generationer bakåt för att bli godkänd. Undrar om det verkligen finns någon gotlänning som uppfyller det kravet? Vi bor ju trots allt på en ö som har bedrivit sjöfart och handel vida omkring i tusentals år och det är nog en hel del som har blivit kvar här istället för att återvända till sin hembygd.
Hälsningar från Kickan /Marie-Louise
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar